Fatta stavarna, nu gör Norge och Sverige upp igen!

Donald Trump. Corona. Avril Lavigne is dead.

Sådär nu ökade antalet klick till denna återupptagna blogg ungefär i samma takt som Covid-19 sprider sig i landet. Hur mycket eller lite, det är upp till var och en att sia och tro om. Ungefär som när Norge och Sverige går upp i boxningsringen och gör upp om vem som är bäst på att minska virusspridning.

Såg nämligen på en av kvällstidningarnas förstasidor något om att Norge återigen kritiserar Sveriges strategi mot spridningen av Covid-19. Vaddå är det en fotbollsmatch det handlar om? Eller vad? Läste även kort något om att Norge placerar ut militär längst med gränsen (förvisso hemvärnssoldater, men precis som Aftonbladet tycker jag det låter häftigare och grövre med militärer) till grannlandet i öst, samt att svenskar knappt vågar prata svenska (länken är äldre, men det stod även om det i DN häromdagen) offentligt i Norge längre.

Norge har länge varit bra på en enda sak – ok, de har en kille som är ganska vass på schack också, samt de är ouppnåeliga när det kommer till att hålla på oljepenningar – och det är att åka skidor. Det spelar ingen roll om det är utför, rakt framåt, åt sidan eller kors och tvärs så tusan i det flyger de norska kvinnorna och männen fram. Något de inte är sena med att pika grannlandet i öst med nu när den svenska vinteridrotten inte direkt känner sig så 80-tal längre. Men att hålla på att käfta om huruvida någons strategi mot en influensapandemi är rätt eller fel, och huruvida den egna är bättre eller sämre än grannens, nja det är väl inte riktigt det som är syftet med statistiken över antalet sjuka och avlidna kanske. Det är väl trots allt människoliv det handlar om. Men har man svårt att hävda sig på annat än skidor, tar man kanske varje chans man kan få att bli högljudd när man väl ligger i toppen av tabellen:

För det går minst sagt snabbt utför när man väl trillar ner från toppen, som för före detta längdskidbjässen Petter Northug (jo, jag fattar att mycket av det han lägger ut på Youtube är på moro, som de säger i Norge).

Eller som Dan Hedin, professor vid Statistiska institutionen på Stockholms universitet, uttryckte (om än i juni månad):

”Det är väldigt tydligt att det slår olika när man har olika rutiner för hur man klassificerar dödsorsak och sedan tar in det i en gemensam databas.”

Frågar du mig är det kanske inte det svåraste att komma på en väl fungerande Coronastrategi – eller taktik, om jag får fortsätta använda mig av idrottstermer – om man är det land i Europa med tredje lägst antal invånare per kvadratkilometer. Bara Ryssland (stooort) och Island (fåååå människor) har färre invånare per kvadratkilometer i Europa, än Norge (15 människor per kvadratkilometer). Så precis som man brukar säga till lillebror: ”Flabben på dig Norge”…

Jag menar har man det här med att hålla avstånd naturligt i blodet, med tanke på så glesbefolkat landet alltså är där mellan fjälltopparna, är det kanske inte heller särskilt svårt att hålla nere dödstalen. Hur stor är risken att ens springa på någon annan människa när man går utanför dörren liksom? Det är bara att titta på hur man tvingas göra när man bjuder in på släktträff i Norge:

Nåväl när det gäller Covid-19 har jag lärt mig ett och annat. Innan myndigheterna gick ut med höstens första ordentliga krafttag mot smittospridningen i mitten av oktober, var Covid-19 harmlöst. Dagen efter de nya råden från Folkhälsomyndigheten var viruset emellertid dödligare än någonsin, men märk väl bara om du befinner dig på idrotts- eller kulturevenemang. Covid-19 är som tur är inte glad i shopping, inte minst på köpcentrum. Vidare tål Covid-19 likt en vampyr inte dagsljus, utan börjar gå berserker först efter att klockan har slagit 22. Men detta gällde hursomhelst bara ifrån den 20 november, innan dess hade viruset uppenbarligen en vit månad och höll sig ifrån såväl öl och vin som starksprit…

Eller ”Det får vara slutfestat nu”, som statsminister Stefan Löfvén (S) sa. Ja, om du inte är Covid-19 förstås, då får du fortsätta vara runt och svira bäst du vill.

Men som tur är, alltjämt är Covid-19 emellertid inte glad i shopping, inte minst på Ullared. Fördelat över tre dagar trängdes nyligen 23 000 människor på det populära shopping-meckat. Eller som Gekås VD Boris Lennerhov sa: ”Den här helgen förra året hade vi 51 000 besökare”. Återigen tur att Covid-19 är en huligan som bara gillar att stå på fotbollsmatcher och skrika könsord och sjunga hatramsor, bråka med polisen och därefter gå på krogen för att supa skallen i bitar och bli än mer högljudd och störig.

Såg att Norge hoppas kunna börja erbjuda vaccination mot Covid-19 redan under nästa års första kvartal. Ja, utifall att vaccinet fungerar så att säga. Eller som Audun Håge, VD på det norska Läkemedelsverket säger:

”En vaksine blir bare godkjent dersom en vaksine vurderes som langt mer beskyttende enn risikoen ved bruken.”

Hm, jo men det känns ju tryggt. Vaccinet ska alltså förmodas skydda mer än vad eventuella biverkningar ska riskera medföra för personen. Ungefär som när köerna ringlade långa för tio år sen när ett minst lika snabbt framtaget vaccin hade tagits fram, då mot svininfluensan eller influensavirus typ A av subtypen H1N1, om vi ska fortsätta använda oss av häftiga bokstavs- och nummerkombinationer. Lite fler än fem miljoner svenskar tog tydligen sprutan, varav ungefär 500 barn och unga drabbades av svår narkolepsi efteråt. Och det trots att rapporterna om den allvarliga biverkningen kom redan i början av året (I Sverige började människor att så kallat massvaccineras i oktober månad, allt på myndigheternas uppmaning), bland annat från Finland (jo, jag har börjat förstå att det där med grannar i öst, det är tydligen inte mycket att lyssna på). I en rapport från 2013 konstaterade Folkhälsomyndigheten att massvaccineringen hade räddat livet på ungefär 100 svenskar och att den förhindrade ytterligare 215 intensivvårdsfall och 1 750 slutenvårdsepisoder. Small prize to pay då att 500 barn och unga får narkolepsi på köpet för ett vaccin de från allra första början kanske inte ens hade behövt ta…

Det här med massvaccinering eller masshysteri snarare är ju för all del inget nytt – jag syftar återigen på hur människor kan trängas på krog och i affär men så fort myndigheterna ropar varg låser alla in sig igen. Något som Monthy Python faktiskt fångar ”masshysteriskt” roligt i The Holy Grail från 1975. Det här med masshysteri alltså:

Blev kanske aningen för mycket om Covid-19, än vad det från början var tänkt. Men jag avslutar inte innan jag har fått ge mig på favoriten färska oppinionssiffror. Det var som sagt var ett tag sen jag skrev här, snart en hel mandatperiod sen, och då var det KD som stack huvudet i sanden och hoppades att allt skulle lösa sig till sist. Men partiet inte bara klarade sig utan har sedermera även rest sig ordentligt. Nu är det istället ett annat borgerligt parti – Liberalerna (2,8 procent i Demoskops senaste mätning) som är illa ute. Och precis som vanligt mobiliserar man och gör… absolut ingenting.

”Det är dåliga siffror och ett mycket tufft läge för vårt parti. Vi har legat lågt i opinionen sedan regeringsbildningen. Att återskapa förtroende hos liberala och allmänborgerliga väljare tar tid”, skriver Liberalernas partisekreterare Juno Blom i ett svar till Aftonbladet.

”Att återskapa förtroende hos liberala och allmänborgerliga väljare” tar alltså tid. Tar det månne 21 månader? För det är ungefär så mycket tid det återstår till nästa val. Givetvis kommer jag att hjälpa till att hålla räkningen så länge jag kommer att fortsätta skriva i bloggen. Men kanske ännu värre, partiet är fullt medvetna om det låga väljarstöd de har haft sen förra valet 2018 då de likt Lando Calrissian i Rymdimperiet slår tillbaka (1980) helt sonika bytte sida halvvägs in i filmen. Och de mobiliserar och gör som sagt var… absolut ingenting.

Jag ska avsluta med att nämna att det mesta i den här bloggen långtifrån är på blodigt allvar. Som det står i avsnittet Om på sidorna tar bloggen varesig någon politisk, religiös eller annan möjlig eller omöjlig ställning till sakerna som tas upp. Läs gärna de gamla inläggen, som även om de inte är helt aktuella förhoppningsvis åtminstone är lite roliga.

Givetvis har jag inte heller något emot Norge, tvärtom. Därför bjuder jag även på denna sköna hyllning, courtesy of Hans Alfredson (1931-2017) och Tage Danielsson (1928-85) och framförd av Moltas Erikson (1932-88), av grannlandet i väster:

Om världsproblemen ändå vore lika enkla att förstå som intrigerna i en tv-såpa…

Så röstade då till slut katalanerna för att bli eget land. Och här har ETA stökat, bombat och haft ihjäl människor i 57 år för att få ett självständigt Baskien utan att lyckas, så gör Katalonien det på en valnatt. Det är det som kallas demokrati. Nu återstår det bara att se om spanjorernas definition av demokrati är densamma som katalanernas.

En stilla undran så här i förbifarten:

Borde det inte komma spanianer från Spanien och kataloner från Katalonien, istället för så att säga… tvärtom?

Ska villigt erkänna att jag inte sett de senaste avsnitten av såpan USA vs. Nordkorea, men jag kan inte ha missat så mycket väl? USA:s president Donald Trump kallar Nordkoreas högste ledare Kim Jong-Un för Rocket Man och Kim Jong-Un replikerar att Donald Trump är utvecklingsstörd. Sen ska först den ena bomba sönder den andra, innan den andra ska göra precis detsamma med den första. Tror inte jag ger den mycket mer än en tvåa av fem möjliga i betyg, tror jag hellre slår på ett avsnitt Glamour istället då, och då ska ni veta att jag tycker Glamour är utdraaaaaget och låååångsamt som få tv-program.

Kurderna har förresten också röstat om självständighet, åtminstone i norra Irak. Delarna som ligger i Syrien och Iran får de nog vänta ett tag på, ungefär som när man får vänta på att det ska hända något nytt i Glamour. Eller i såpan USA vs. Nordkorea. De delar av Kurdistan som ligger i Turkiet är nog lika med den serien som plötsligt tar slut eftersom tv-bolaget väljer att lägga ner den på grund av dålig lönsamhet. Där satt man de första 12 avsnitten och såg med spänning fram mot åtminstone säsongsavslutningen, men blev blåst på konfekten. Efter några år börjar någon ta upp serien på något obskyrt Internetforum och efterlysa en crowdfunding för att få skaparna att spela in en fortsättning. Sen lägger någon även ner det obskyra forumet eftersom det inte längre fanns någon som besökte det. Ungefär så stora bedömer jag kurdernas chanser att få tillbaka sitt landområde i södra Turkiet.

Be mig nu bara inte redogöra för Kurdistans historia, men okej då. Kortfattat involverar den, vad jag kan förstå, Det Osmanska Riket (eller Det Ottomanska Riket). Efter att osmanerna blivit anfallna av mer eller mindre alla och efter att bundsförvanten Tyskland senare tvingats kapitulera i Första Världskrigets slutskede, hade osmanerna inte mycket till val än att själva kapitulera. Riket delades följaktligen upp mellan segerherrarna, samt turkarna som utropat en egen nationalstat tog sin beskärda (och jag förmodar rättmätiga) del av kakan. Om man nu kan kalla Kurdistan för en kaka? På så vis delades, så vitt jag kan förstå, Kurdistan upp mellan olika europeiska länder vilka senare kom att ingå i nya statsbildningar vid namn som till exempel Irak och Syrien. Men som sagt det där Kurdistan är en minst lika lång följetong som Palestinakonflikten, Syrienkonflikten och Hem till gården (Emmerdale och Emmerdale Farm, brittisk originaltitel), den brittiska tv-såpan som började sändas redan 1972 och pågår ännu i våra dagar, så om man inte har sett alla nästan 8 000 avsnitt (vilket jag inte har) kan det också lätt bli att de fakta jag återger inte är helt 100-procentigt korrekta. Men de är väl åtminstone ungefärliga.

Moderaterna har valt sin nya partiordförande, det blev Ulf Kristersson. Vet inte så mycket om honom, annat än att han är från Eskilstuna och tidigare var ekonomisk-politisk talesperson för partiet. Men tänk vad nära hon ändå var – Anna ”Stockholmare är smartare än lantisar” (yes jag fick använda den en gång till i alla fall) Kinberg Batra, att bli landets första kvinnliga statsminister.

Vad jag emellertid noterar i hela sammanhanget är att Kristdemokraterna fortfarande inte verkar ha någon plan för hur den svenska riksdagen inte ska behöva stå med ett parti mindre efter nästa års val. Men de vill i alla fall sänka skatterna och satsa på vården och äldreomsorgen i sin budget, den kan de säkert vinna några röster på. Eller kan de rama in den och hänga på väggen om ett år som ett minne från tiden när de satt i Sveriges riksdag. Enligt SIFO:s oppinionsundersökning i september låg partiet förvisso på förhoppningsfulla 3,7 procent, men i samma månadsundersökning av Demoskop var de nere på 2,8 procent. Här snackar vi ett parti som står fast vid sin partiledare trots år av fallande oppinionssiffror. För jag menar om det var kris i Moderaterna efter deras fall i oppinionen, då är det ”no probs” hos KD.

Ah! Jag repriserar en gammal favorit i ämnet igen:

And the next one goes out to you Kim ”Rocket Man” Jong-Un:

Dr. Evil och Donald Trumps, Peter Madsens och tv-jättarnas funderingar.

Med risk för att bli atombombad of the face of the Internet tar jag chansen att bjuda på en bildsättning idag… Den på Nordkoreas Högste Ledare Dr. Evil, No. 2 och det där andra sköna gänget i trilogin om the International Man of Mystery Austin Powers. Mini-me saknades vid fototillfället. Foto: Den statliga nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA

Ta en titt på bilden här ovanför. Vad ser du för något? Medan du funderar har jag ett par andra funder… ingar.

”Det är verkligen inte ett förstaval, men vi får se vad som händer”, säger USA:s president Donald Trump om en eventuell militär attack på Nordkorea, skriver bland annat Aftonbladet.

Vi får se vad som händer? Vaddå är han fotbollstränare och inte vet huruvida hans skyttekung kommer att lämna klubben eller inte?

På den andra tränarbänken sitter uppstickaren, den unga men kaxiga Kim Jong-Un. Han vill bli bäst i världen och går likt oljemiljardärerna i Europas rikaste klubbar in stenhårt för att säkra upp så att han har den starkast möjliga arsenalen att komma till spel med. Han ska ha spjutspetsen i sitt lag, den spjutspetsen som kan leta sig ända bort till USA, om den vill.

Vi får se vad som händer? Huruvida det blir krig eller inte i Fjärran Östern, med ett flertal kärnvapennationer inblandade, är alltså något som den amerikanske presidenten tar en funderare kring och ber att få återkomma till. En tweet eller två först, sen på den tredje bestämmer han sig.

Jag tycker det är ganska många medelålders män som har funderat en del den senaste tiden. En annan som tog sig en eller två funderare var den danske ingenjören och uppfinnaren Peter Madsen. Efter att journalisten Kim Wall, enligt Madsen, förolyckats och dött ombord på ubåten Nautilus (oavsett vad som hänt är det väldigt tragiskt), ska Madsen har funderat och funderat kring livet, döden och huruvida att begrava Kim Wall till sjöss var det enda rätta innan han själv skulle sänka sin ubåt, med sig själv i den. Ungefär så. När han blev räddad ur den sjunkande ubåten funderade han istället på om det inte var så att han hade släppt av Kim Wall i hamnen, innan han begett sig ut till havs igen. Det var många funderingar, men de flesta bottnade i att han ville återse sin familj igen innan han sedermera skulle hamna i polisens förvar.

Visst kan väl vem som helst köpa att en 70-kiloslucka kan orsaka stor skada om man får den i huvudet (sen att det gång på gång betonas att luckan väger just 70 kilo, även av Peter Madsen själv, är ju en annan femma). Visst kan Peter Madsens vittnesmål, hur otroligt det än låter vara sant. Särskilt om han har agerat i chock. Allt är så att säga vattentätt, om det inte hade varit för den där lilla detaljen att offrets kropp medvetet styckats (med en såg, enligt obduktionen). Det där mina damer och herrar i juryn är inget annat än ett överlagt mord. Eller som den alltid lika fenomenala svenska krimonologen Leif G.W. Persson säger i bland annat Aftonbladet 2013 om ett annat mordfall med en styckad kropp:

”(…)ibland kan det vara svårt att ta ut en hel kropp. Ska du sen dumpa kroppen så har man en idé om att ju mindre bitar desto större chans att man klarar sig. Gärningsman brukar ofta ha en anknytning till offret och vill fördröja upptäckten av kroppen. De vet att om man hittar den personen död, mördad, så kommer det att kopplas till honom.”

Tillbaka till vår fotbollsmatch. På den amerikanska tränarbänken tar USA:s FN-ambassadör Nikki Haley ton:

”Krig är aldrig något som USA vill ha, vi vill inte ha det nu, men vårt folks tålamod är inte obegränsat”, sa hon på ett möte i FN:s säkerhetsråd i början av veckan. ”Han (Kim Jong-Un) ber om krig”, ska hon också ha sagt.

Inte helt olikt gnabbet i en mindre match som just nu håller på att spelas i en lägre division, den mellan Discovery Networks och den oskygga serieledaren Com Hem som efter köpet av statliga Boxer förra året, likt de stora europeiska fotbollsklubbarna nu skaffat sig ett mäktigt övertag på den svenska tv-marknaden. På den andra tränarbänken sitter Discovery Networks, som 2015 kom över OS-rättigheterna i hela Europa med en snabb omställning, eller så kallad kontring. Två giganter som vill nå högre serier. I potten: Kundernas OS-tittande.

Nu har Discovery Networks lämnat in en anmälan till Konkurrensverket:

”Tyvärr upplever vi nu det scenario som inte bara vi, utan även bland annat TV4, C More, Canal Digital, Telenor, Telia och många andra varnade Konkurrensverket för inför Com Hems köp av Boxer förra året”, säger Discovery Networks presschef Dan Panas, enligt bland annat SVT.

”Vår ambition är fortfarande att lösa den här konflikten vid förhandlingsbordet”, säger Fredrik Hallstan, presschef på Com Hem.

”Krig är aldrig något som vi vill ha”, som USA:s FN-ambassadör Nikki Haley sa.

Eller:

”Vi får se vad som händer” helt enkelt, som USA:s president Donald Trump ska ha sagt.

Anledningen till att jag tar upp tv-bråket mellan Discovery Networks och Com Hem är att jag lyssnade på när Lotta Bromé (fenomenal, mänsklig och opartisk som få) intervjuade de båda ovan nämnda pressansvariga på Discovery Networks och  Com Hem (var för sig eftersom de vuxet och moget nog vägrade prata med varandra) i P4 Extra. Det var väl lite kul, ska jag villigt erkänna. Man kan också säga att det var lite sandlådenivå på de båda debattörerna, inte minst på företrädaren för Discovery Networks som mer eller mindre målade upp Com Hem som Satan själv, som det monopol han ansåg dem ha. Ni vet, ungefär som när världens stormakter ska göra upp med bortbytingen Nordkorea, styrt och lett av ”världens farligaste man”.

Att göra en höna av en fjäder heter det va? Väl helt okej om det verkligen hade handlat om en bollusling som skulle in i mål, men när det handlar om tv-tittandet (bland annat fotbollslandskamper och OS) för jag vet inte hur många kunder, och kanske framför allt världsfreden, då ska man nog bara se till att nacka hönfan så fort det bara går.

Har du nu funderat färdigt på bilden i början av inlägget? Du kan förresten även ta en titt på bilden här under om du vill ha mer kött på benen.

Är det världens farligaste man som figurerar på bilderna?

Eller en förvuxen bebis som sitter och skvätter sand utanför sandlådan?

Jag vet inte, jag är ingen politiker eller överbefälhavare. Det enda jag egentligen har att inflika är den där gamla floskeln om att ignorera barnet och när det märker att det inte längre får någon uppmärksamhet lägger det oftast också av med sitt, av sina föräldrar förbjudna, bus.

Är det här ”världes farligaste man”? Notera anteckningsblocken på birollsinnehavarna, vilket är ett genomgående inslag på den här typen av nordkoreanska propagandabilder. Det och den skräckblandade förtjusningen för den Högste Ledaren. Osökt kommer man att tänka på en annan diktator – Sascha Baron Cohens Aladeen i The Dictator från 2012. Foto hämtat från Kim Jong-Un looking at things (ta gärna en titt på länken – kan bjuda på en hel del skratt).

Gubbar på Twitter, Facebook och i maktens korridorer. Lite kvinnligt också.

Tyst, tyst, tyst värre blev det här, men vi får väl se om vi kan försöka få till lite oljud igen. Nu har det gått några dagar sen Anna ”Stockholmare är smartare än lantisar” (sorgset om det här var sista gången jag fick ta upp den) Kinberg Batra avgick som partiledare för Moderaterna och komikern David Batra gick miste om chansen och möjligheten att bli landets första manliga ”First Lady”.

Favoriter att ta över landets just nu tredje största parti (ja, de är bara tredje störst)? Gubbarna Carl Bildt, Ulf Kristersson och den den just nu enda officiella kandidaten, den tidigare försvarministern, Mikael Odenberg som går mot strömmen och säger rätt ut att han ställer upp om han får frågan. Man är ju annars ganska van vid att det brukar heta ”Nej” eller ”ingen kommentar” vid det här laget. Göran Persson skulle till exempel inte ta över som partiordförande i Socialdemokraterna efter Ingvar Carlsson och Anna Kinberg Batra själv hade inga som helst avsikter att kliva ner bara dagarna innan hon i själva verket gjorde det.

Bara gubbar förresten… Den tidigare arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson omnämns ju faktiskt också i sammanhanget, men eftersom hon är kvinna kan vi nog redan nu lägga henne till handlingarna.

För vi tar det igen:

1980, 1981, 2000 och 2011, det är åren då våra grannländer första gången hade en kvinna vid makten. För er som glömt är det i tur och ordning Island (världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud), Norge, Finland och Danmark. Du kan förresten spela på vem som blir Moderaternas nästa partiordförande. Vilken grej! Bara att hoppas att vi slipper få se läggmatcher, likt Decemberöverenskommelsen, i den fortsatta politiska debatten. Kan man förresten spela på vem ur trion Sverige, USA och Nordkorea som är näst på tur med ett kvinnligt statsöverhuvud är jag på.

Carl Bildt sa förresten nej ganska precis i ett program på Expressen TV. Då säger han med andra ord ja när valberedningen frågar om några veckor? Eller banar Moderaterna väg för en ny typ av politiker som menar det de säger? Carl Bildt har säkert bordet fullt även om han inte skulle styra landet och partiet har ju faktiskt fortfarande tid och möjlighet att gå till historien som det första svenska politiska parti som hade en kvinnlig statsminister. Kanske kan det tala för partiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Elisabeth Svantesson?

Det har förstås hänt en del sen sist jag skrev, men det mesta ligger i det förflutna nu. Det gör däremot inte den amerikanska presidenten Donald Trumps twittrande att ”Talking is not the answer” när det kommer till att lösa den nu, mer eller mindre, 67 år gamla konflikten på Koreahalvön. Kan man inte annat än älska två kärnvapennationers världsledare som hetsar med varandra, utan att yttra ens ett ord till varandra? Jag har läst om fotbollsmatcher som legat bakom krig – det så kallade Fotbollskriget 1969 mellan El Salvador och Honduras till exempel – inte ska man väl uppleva dagen då en krigshandling förkunnades på sociala medier?

Nä, då föredrar jag nog ändå moderaten Mikael Odenbergs raka rör:

”Jag ger inte det här beskedet därför att jag saknar överviktiga, vita män i 60-årsåldern i svensk politik. Inte heller för att jag är karriärsugen. Tvärtom, min karriär ligger i huvudsak bakom mig. Jag har inget som jag behöver bevisa och inget behov av att fylla på min CV med nya rader”.

Man kan inte anklaga den 64-åriga Stockholmaren för att vara en skönmålande person i alla fall, det är en sak som är säker. Inte som det svenska hovet efter att Kronprinsessan Victoria, efter många om och men, till slut blev den som representerade den kungliga familjen på öppnandet av Sametinget. ”Kungen i egenskap av statschef och hela kungafamiljen har ett intresse och engagemang för samiska frågor”, sa Margareta Thorgren, informationschef vid hovet, sedan Kronprinsessan Victoria nu hade gjort ändringar i sitt schema för att kunna medverka. Visst kan jag förstå att öppnandet av Sametinget kanske inte är det häftigaste man kan tänka sig att medverka på en av sommarens sista dagar, men i egenskap av att bland annat vara, enligt Regeringsformen, ”en samlande symbol för nationen” kan det kanske höra till att den svenska statschefen – Konungen – medverkar på en svensk urfolksbefolknings folkvalda organ. Inte minst med tanke på det förtryck som den stat och krona han representerar har utövat på denna genom tiderna.

Var Mikael Odenberg förresten skrev ovan nämnda citat? På sin Facebooksida så klart!

Skottland, Schweiz, den där kvinnliga statsministern och Eurovisionschlagern förstås.

Skottland ska folkomrösta. Om självständighet. Igen. För tre år sen höll man den senaste folkomröstningen om självständighet, med liten marginal blev det fördel att förbli i unionen Storbritannien. Nu ska jag ärligt medge att jag gillar Skottland och skottar, men att rösta om självständighet så tätt inpå en tidigare folkomröstning, ja det luktar mer Schweiz än Skottland.

I Schweiz har man en så kallad Direktdemokrati, kortfattat folkomröstar man om precis allt. Rättvisare hyror, bilfria söndagar, fler praktikplatser och medborgarlöner är bara några av alla folkomröstningar de senaste åren. Man hade till och med folkomröstning om kvinnors rösträtt på tiden det begav sig, det blev många nej fram till och med så sent som 1971. Ja, 1971. Då röstade 66 procent av männen för att kvinnor också skulle få rösta (Sverige kanske inte är värst ändå). Men fortfarande in på 90-talet hade kvinnor ännu inte rösträtt i vissa kantoner, sen påtvingades emellertid även dessa allmän rösträtt för alla till slut efter en dom i den Högsta domstolen 1991. Ja, så funkar det i chokladens och armbandsurets förlovade hemland. För övrigt kan vem som helst få till stånd en folkomröstning om motförslag till en nyligen antagen lag av Parlamentet, om man samlar in 50 000 namnunderskrifter. För 100 000 namnunderskrifter kan du till och med få till stånd en folkomröstning som gäller en konstitutionell förändring.

Tongångarna mellan Storbritanniens premiärminister Theresa May och Skottlands så kallade försteminister Nicola Sturgeon är bitvis ganska hårda. Att Skottland vill rösta för självständighet igen har ju förstås att göra med att Storbrittanien röstat för att lämna EU, medan röstläget i Skottland var ett annat; där vill man förbli i EU. Jag hörde på P3 tidigare idag en Londonkorrespondent kommentera läget i den brittiska unionen (detta var innan terrorattacken, vilket förstås alltid är lika hemskt var och när det än sker) och han nämnde att Nordirland också går i samma tankebanor som skottarna, med skillnaden att nordirländarna vill bli irländare. Hos nordirländarna fanns det nämligen också en majoritet för att stanna kvar i EU.

Skulle det fortsätta på det här viset skulle det alltså kunna innebära att den urgamla unionen på de brittiska öarna snart skulle kunna vara ett minne blott. Jag kan inte tänka mig att walesarna är så mycket mer sugna på att fortsätta bilda union med engelsmännen, det är väl historiskt sett dessa två länder på de britttiska öarna som har haft flest blodiga strider med varandra. Skottarna och engelsmännen har ju haft flera unioner med varandra där man framför allt hade samma monark, den skotska kungen Jakob VI var den första att vara monark i båda länderna efter att den engelska drottningen Elisabeth I dött.

Och här hemma fortsätter Moderaterna sin störtdykning i oppinionsmätningarna. I en oppinionsundersökning som Dagens Nyheter låtit göra tillsammans med Ipso är Moderaterna redan passerade av Sverigedemokraterna, dessutom lurar Centern bakom. På ett år har partiet rasat från 28 procent till 17 procent, i DN:s och Ipsos mätningar. Socialdemokraterna får 27 procent, Sverigedemokraterna 18 procent och Centern 13 procent i samma mätning. Kristdemokraterna är fortsatt under riksdagsspärren, men når i alla fall upp i tre procent i denna mätning.

Nu höjs även röster inom partiet på Anna ”Stockholmare är smartare än lantisar” (jodå, den funkar än) Kinberg Batras avgång. Nu vet jag ju inte hur långt de här kraven tas och vilken spridning de får, men än så länge tror jag nog hon sitter säkert ändå. Men vem vet. Med tanke på att hon är kvinna och ledare för Sveriges största högerparti, eller näststörsta, eller största alliansparti – eller vad de nu vill kalla det – så är det kanske inte helt omöjligt ändå. Likt Schweiz har något emot kvinnor som röstar, åtminstone fram till 1991 i vissa kantoner, har Sverige kanske något emot en kvinnlig statsminister?

Avslutningsvis lite om den ryska funktionshindrade 27-åringen Julija Samojlova. Jag ska villigt erkänna att jag inte vet ett dugg om henne, men tydligen är hon i alla fall Rysslands bidrag i Eurovision Song Contest, eller Eurovisionsschlagern som jag av gammal vana brukar kalla det. I år går spektaklet – jo jag kommer troligtvis kolla på det eftersom jag tycker att just den stora, europeiska varianten är charmig på något vis – i Ukraina. De vill tydligen inte ha dit Julija Samojlova, så de har gett henne inreseförbud. Anledningen är förstås att hon är ryss, men de uppger som anledning att det är för att hon uppträtt på det av Ryssland olagligt annekterade Krim i östra Ukraina 2015.

Jag förstår att läget är spänt mellan de båda nationerna och det är helt klar förvånansvärt tyst om konflikten på Krim, som har pågått nu sen 2014. Men Eurovisionsschlagern kom faktiskt till en gång (1955) för att just främja freden i Europa och ena världsdelen efter decennier med blodiga krig. Oavsett vad man tycker om såväl inrikes- som utrikespolitiken i Ryssland, tycker jag nog att man bör respektera de värderingar som en gång i tiden som sagt låg bakom arrangemangets uppkomst. Samtidigt blir det lite som i det berömda glashuset. Fotbolls-VM 2018 kommer exempelvis hållas i Ryssland. Även om FIFA har reglementen som stoppar den inhemska politiken från att få ett inflytande över fotbollen är det ju trots allt Ryssland som är arrangören. Och det finns säkert andra sätt att ta till, än inreseförbud, för att göra livet surt för ett eventuellt ukrainskt deltagande. Kortfattat känns det helt enkelt som att musik och utrikespolitik inte hör ihop och att man borde kunna lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan för en stund så att det inte drabbar en helt oskyldig 27-åring som bara vill sjunga och representera sitt land.

Man kanske skulle ta och fråga schweizarna vad de tycker. För de – världens mest demokratiska land som inte tillät full rösträtt i hela landet förrän i början av 90-talet – vet väl ändå bäst…

Avslutar med en tanke på alla terrorismens offer och anhöriga. Attentatet i London skedde på årsdagen av attentatet i Bryssel förra året.

Sveriges första kvinnliga statsminister heter…

Jag har länge diskuterat det med mig själv, och jag har väl på senare tid även nämnt det för nära och kära i förbifarten, men jag gör det nu också officiellt.

Men först:

Det ska nog mycket till för att Sverige inte ska få sin första kvinnliga statsminister efter nästa års val, det är nog de flesta hyfsat ense om (Sverige hinner åtminstone före världens diktaturer och USA, det är väl alltid något).  Norge fick sin första kvinnliga statsminister  i Arbeiderpartiets Gro Harlem Brundtland redan 1981, hon regerade totalt under tre perioder fram till 1996. Sedan 2013 har oljelandet i väster åter en kvinna som statsminister, i Høyres Erna Solberg  (det är val i Norge igen i september i år). Vigdís Finnbogadóttir valdes vidare till president på Island redan 1980, då som världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud, och innehade posten i sammanlagt 16 år på raken. Valet 1988 vann hon med otroliga 94 procent av rösterna. Finland hade socialdemokraten Tarja Halonen som president 2000-2012. Danmark var förvisso sena även de, men de hann dock före med flera år för det. Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt var Danmarks statsminister 2011-15. För att bara nämna några, och enbart blicka mot våra nordiska grannländer.

Till saken då:

Anna ”Stockholmare är smartare än lantisar” (den blir aldrig gammal) Kinberg Batra har nog både en och två gånger föreställt sig företräda Sverige på internationella politiska toppmöten, men man ska akta sig för att ta saker för givet. Åtminstone vissa saker, som en statsministerpost till exempel. Eller en plats i regeringen, när man inte ens når upp i riksdagsspärren (som till exempel Kristdemokraterna). För Anna Kindberg Batra verkar vara på väg att tappa fotfästet rejält. Jag kan tycka att det är sunt av henne att respektera de demokratiska värderingarna och erkänna Sverigedemokraterna som ett politiskt och demokratiskt parti, med viljan att lägga fram en gemensam högerbudget (jo, jag vet att höger och vänster verkar i det närmaste förlegat och det i dag istället ska heta fina ord som allians och rödgrön eftersom höger och vänster i närmaste blivit skällsord som syftar på Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet, men det där struntar jag i) med stöd av Sverigedemokraterna. Hon behöver inte blicka längre än till Norge och Danmark för att inse att det faktiskt går att regera, antingen tillsammans med ett så kallat högerpoulistiskt parti (Norge, där Høyre bildar minoritetsregering med Fremskrittspartiet) eller med stöd av (Danmark, där Venstre, Liberal Alliance och Konservative Folkeparti bildar minoritetsregering stödda av Dansk Folkeparti). Men lika lite som att Sverige inte riktigt varit redo för en kvinnlig statsminister, lika lite är Sverige redo för att respektera ett demokratiskt valresultat.

I månader har jag pratat om det i förbifarten och inte minst i den senaste oppinionsmätningen, av Svenska Dagbladet och Sifo, blev det extra tydligt. Sveriges nästa ”First Lady” kommer kanske inte alls det heta David Batra, utan Carl-Johan Lööf. Mellan åren 1976 och 1978, samt 1980-82 hette Sveriges statsminister Torbjörn Fälldin. Han var centerpartist. Nu kan det kanske alltså snart vara tid för en ny era med en centerpartist vid rodret. Åtminstone om Centerpartiet fortsätter i utstakat spår.

Med 28,7 procent är Socialdemokraterna alltjämt Sveriges största politiska parti, men därefter är det tajt. Moderaterna är ännu tvåa på 18,4 procent (en minskning med 2,0 procentenheter) Sverigedemokraterna är fortfarande trea på 16,7 procent (en nedgång med 0,1 procentenheter), men Centern nosar alltså båda två i baken med sina rekordhöga 14,2 procent, en ökning på hela 2,4 procentenheter sen den senaste mätningen och en ökning på ofantliga 8,1 procentenheter sen vid samma tidpunkt förra året (Centern har alltså inte uppnått så här stora oppinionssiffror sen 1983, året då Annie Lööf föddes). I övrigt ligger Kristdemokraterna fortsatt under riksdagsspärren med 2,8 procent och Miljöpartiet balanserar på densamma på 4,5 procent.

Jag har nämnt det förut och jag nämner det igen. Det är nu drygt ett och ett halvt år kvar till nästa års val. Från ett parti som KD är det fortsatt tyst gällande att Sverige kan komma att ha ett riksdagsparti mindre efter valet. Samma från Alliansen. Har de egentligen ett alternativ till den rödgröna regeringen att ställa upp med? Moderaterna snackar om gemensamma budgetar när ett av samarbetspartierna ligger under riksdagsspärren och de två andra tar avstånd från dem på grund av närmandet till Sverigedemokraterna. Och vem har de egentligen tänkt ska leda detta alternativ och alltså högst troligen bli Sveriges första kvinnliga statsminister?

**********

Oj, oj, oj det var verkligen ett tag sen jag skrev häri. Jag har väl dels pysslat med annat, dels har jag väl saknat den riktiga inspirationen för att skriva om den dagliga nyhetsfloran och om vad som händer ute i vårt samhälle, samt på vår planet. 

Notera att jag har börjat dra ner på antalet länkar eftersom jag har förstått att det har varit jobbigt att läsa om man måste klicka på dessa hela tiden. Jag behåller de länkar som eventuellt tillför något humoristiskt eller som fungerar som bildsättning (på grund av rättigheter måste jag vara sparsam med bilder och istället länka till dessa), men drar helt enkelt ner på källhänvisningslänkarna (jag lovar och svär att jag har grundligt kollat upp fakta innan jag skriver om det, i de fall det är faktabaserad text).

Riksdagen enig i att vara oenig, och den om cowboyhattarna.

Efter att frågan har ältats och ältats, inte minst i media, har den svenska riksdagen nu lagstiftat ett förbud (alla citeringar är hämtade här ur, inte artikeln som jag också länkar till) mot maskering vid idrottsarrangemang. Jo, men det känns väl ändå rimligt på något vis.

Klart! Klubbat! Genomfört! Nja, först några reserveringar då ja. Centern och Moderaterna ger klartecken, men reserverar sig mot att ”undantagen är förhållandevis vaga och brett formulerade, vilket gör att det kan uppstå tveksamheter om vilka situationer som omfattas av undantagen”. Ja, jo, men okej, visst kanske det är lite svårt att skilja åt vem som är förkyld eller frusen, religiös, eller som är något av alla de andra undantagen från förbudet mot maskering som inryms i termen ”andra omständigheter”. En bengal är ju faktiskt ett exempel på något som höjer värmen för de i den omedelbara närheten – jag tänker på de frusna. Och de gånger det går in maskerade personer på plan kan det faktiskt råda oklarhet i om det rör sig om ett väckelsemöte eller en planstormning.

Sverigedemokraterna vill inte vara sämre, utan de reserverar också sig. Då mot undantaget ”religiösa skäl” med hänvisning till att polismyndigheten i sitt remissyttrande angett att det blir lättare att identifiera personer om det inte görs undantag för religiösa skäl. De skriver: ”Även om det skulle finnas ett ärligt uppsåt att vilja täcka ansiktet av religiösa skäl så finns det fortfarande risk att det kan leda till en otrygg stämning för publik och idrottare”. Jag säger inget om slöjor och burkor, och var och en får tycka vad den vill, men det sista en kvinna i slöja eller burka gör är väl att skrämma vettet av folk? Det är väl knappast kvinnor i slöja och burka som skrämmer iväg barnfamiljer från läktarna.

Vänsterpartiet då? Jo, de vill att en nationell samordnare tillsätts igen. Jo, men det är väl vettigt. Eller vänta nu… ”Samordnaren bör arbeta med ett tydligt genusperspektiv för att sprida kunskap om och förståelse för hur trakasserier, diskriminering och våld inom idrotten är sammankopplat med problematiska föreställningar om maskulinitet”. Eh… ”problematiska föreställningar om maskulinitet”. Vad betyder det ens? Så problemet är alltså inte att folk maskerar sig och bryter mot lagen genom att tända bengaler, beträda planen eller att kasta sten mot ordningsmakten, utan det verkliga problemet är att män har fått det här med tuffhet om bakfoten? Ja, just det, Vänsterpartiet röstade tydligen helt emot förslaget om maskeringsförbud.

Hur svårt kan det vara? Jag ska väl säga att jag i sak inte är emot bengaler, och om man istället hade gjort det lagligt att bränna av dem under kontrollerade former hade det inte varit något problem. Men alla är väl hyfsat överens om att maskeringsförbudet behövs, inte minst de politiska partierna, Varför då inte bara besluta om en ny lag och gå vidare till nästa punkt? Det är som om de åtta riksdagspartierna sitter och kivas över ett paket Paradis på julafton. Vänsterpartiet, Centern eller Sverigedemokraterna (så har jag hyfsat fått med hela det politiska spektrumet va, från vänster till höger) har kommit överens om att ge ett paket Paradis i julklapp till regeringen, men blir längst med vägen oense. Centern tycker till slut att det är okej att ge bort paketet, men reserverar sig mot att även den vita chokladbiten ska ges bort. Sverigedemokraterna tycker också det är okej, men vill behålla paketet och bara ge bort chokladen. Vänsterpartiet tycker att choklad påverkar hälsan dåligt och vill lämna tillbaka paketet till affären.

Avslutningsvis en liten, liten internationell utblick. Jo, jag vet att jag också tog upp det här med Madonna och att hon funderat på att ”spränga Vita Huset”. Men jag förmodar att det bara handlade om ett uttryck, något som sades i affekt (som det så fint heter och så har man köpt syndernas förlåtelse). Nu bannlyser man alltså hennes musik på en amerikansk radiostation. Jag saknar ord. Det är bara så urstupa dumt. Och nej, jag tänker inte säga att det är så typiskt ameri… Men det är ju inte första gången det har bannlysts i USA. Dixie Chicks råkade ut för detsamma efter ett, normalt sett, oskuldsfullt kort mellansnack på en scen i London 2003 om att kriget i Irak var fel och att de skämdes över att komma ifrån samma amerikanska delstat (Texas) som den dåtida amerikanska presidenten George W. Bush. Typ. Skivor brändes, nidbilder publicerades och dödshot framfördes.

George W. Bush, Donald Trump och män från Texas i cowboyhattar, kanske är det ändå så att allt faktiskt bottnar i ”problematiska föreställningar om maskulinitet”?

Madonna och presidenten, KD och Bagdad-Bob, samt kräksjukan.

USA har visst fått en ny president. Han heter Donald Trump, men det är tydligen ingen som ville ha honom på positionen. Det är precis som när Sverigedemokraterna gjorde sitt framgångsval 2014. Då hette det snabbt att 87 procent inte röstade på SD. Demokrati är långtifrån ett ultimat valsystem (inte minst i USA), men det är det bästa vi har. Röstar 13 procent (siffran är nu uppe på 16 procent i den senaste Sifo-undersökningen, mer om denna längre ner) på SD är dessa personers röst lika mycket värd, och ska respekteras lika mycket, som övriga 87 procents. Samma, återigen, gäller Brexit och USA:s val av Donald Trump till president. Artisten Madonna är en av alla hundratusentals som har protesterat mot den amerikanske presidenten, hon förespråkade revolution och ville spränga Vita Huset i Washington D.C. Du Madonna, det är inte förespråkare för demokrati (eller revolutionärer, för den delen) som sysslar med sånt. Det är terrorister.

Hemma i Sverige då? Jo, här har Moderaternas partiledare Anna ”Stockholmare är smartare än lantisar” Kinberg Batra visst öppnat upp för att åter igen presentera en gemensam (och därmed kanske regeringsfällande) alliansbudget i opposition, och den här gången genom att föra samtal med Sverigedemokraterna. Och det rörde så klart om i grytan. Ett av samarbetspartierna ställer sig dock positiva till utspelet – Kristdemokraterna. Partiet är nu nere på 2,6 procent i den senaste Sifoundersökningen (alltså enbart 260 000 personer, snällt räknat på landets totala befolkning på cirka tio miljoner). Då väljer alltså partiledaren Ebba Busch Thor att snacka om att pröva möjligheterna att bilda en alliansregering. Är det inte förvånansvärt tyst om att Sverige kan komma att ha ett riksdagsparti mindre 2018? Har KD månne fastnat med huvudet i sanden? Visst, Miljöpartiet sitter ju i regeringen med 4,3 procent stöd, enligt samma undersökning. Men med 2,6 procent blir det en gnutta för svårt, även om man gör en Bagdad-Bob. För det är ju inte första gången en verklighetsfrånvarande politiker målar upp en egen bild av skeendet:

Men, men det där med vem som bestämmer i USA och turerna i den svenska politiken är väl ändå ingen stor grej. Det är ju kräksjuketider i Sverige. Årets kräksjuka är – ungefär – den värsta någonsin. Jaha, artikeln var från 2007? Jo, men så är det väl? Varje år är kräksjuka och influensa, om inte den värsta, åtminstone värre än på länge. Jag är ingen läkare, men den där kräksjukan är den inte ett helvete oavsett om du fick den i år, ifjol eller för åtta år sen?

Blåbär, sexvideos och taxiresor. Ja, och den om snöstormen.

En brunbjörn kan alltså äta omkring 180 000 blåbär på en dag. Det är till och med så att bär av olika slag utgör hela 45 procent av det årliga matintaget. Jag var så sent som i höstas, eller om det var under sensommaren rentav, ute med familjen och plockade blåbär. Och vi plockade, plockade och plockade och inte en chans att vi kom upp i 180 000 exemplar. Med tanke på att en brunbjörn vare sig har händer, fingrar eller bärplockare (redskapet) är det inte allt annat än imponerande att komma upp i dessa mängder.

På tal om… eh… blåbär… tror jag faktiskt att den ryska björnen kommer att ställa in vinterdvalan i år. Det går inte en dag utan att den figurerar i världspressen, och ja i Aftonbladet och Expressen som jag ju då läser en del. Men att den ryska säkerhetstjänsten FSB har material av sexuell karaktär med USA:s kommande statschef i en huvudroll förnekas nu av den ryske presidenten Vladimir Putins talesman Dmitrij Peskov. Är det inte så att du på Nätet idag mer eller mindre kan söka på vilket namn som helst och hitta sexvideos? Det vore hursomhelst inte första gången som en fejkad sexbild på en statschef förekommer på flugan Internet:

Nä, då är jag nog mer orolig över att personalen på den ryska säkerhetstjänsten eventuellt porrsurfar på arbetstid…

Och ja på tal om arbete. Jag hör till den skara som i det stora hela imponeras av politikers engagemang, inte avundas den tunga arbetsbördan och i regel tycker att de är värda varenda krona de har i lön. Men det här med socialdemokrater och skattebetalarnas pengar upphör aldrig att förvåna. Nu var det ordföranden i SSU Philip Botström som ringde taxi för att ta sig från Sälen till Stockholm, istället för att ta bussen eller tåget som vi vanliga dödliga brukar göra. Till Aftonbladet säger han att han hade bråttom för att hinna i tid till partiets verkställande utskott morgonen efter, ett möte han likväl aldrig dök upp på. Anledningen: Han mådde dåligt och lider av stress- och utmattningssyndrom. Jo, men det ifrågasätter jag inte. Men däremot kunde han väl bara ha ringt efter en taxi igen, för det gjorde ju tydligen underverk för stresshanteringen.

Jaha ok, nu säger han att han ska betala hela taxinotan själv. I efterskott. Men så bra då. Det var Mona Sahlins plan också, när hon handlade toblerone (och jo det var ju en del andra varor också för sisådär 53 174 kronor) med regeringens kontokort. Vissa skulle säkert hävda att det har med kön att göra, men det där låter jag vara osagt. Det var ju trots allt några år sen och Ingvar Carlssons tilltänkta arvtagare, tillika Sveriges tilltänkta första kvinnliga statsminister, fick ju faktiskt en ny chans ytterligare några år senare och ledde då partiet till det sämsta valet sen 1914. Därefter har det ju faktiskt bara handlat om falska intyg, MMA-match och korruption.

Nu till något helt annat. Sverigedemokraterna vill alltså minska anslagen till SMHI med elva miljoner kronor. Ja! Det sätter kanske lite press på dem. Jag väntar fortfarande på snöstormen som skulle lamslå min hemstad idag, men här ligger inte en snöflinga på marken. Det är knappast första gången ett förutspått väder inte har dykt upp på verkställande utskottets möte… eller jag menar… äh skitsamma det är så dåligt och tramsigt skämt ändå.

Nähä! Det var alltså inte på grund av vädret som anslagen skulle bantas. SMHI anses enligt Sverigedemokraterna ägna sig åt opinionsbildande verksamhet. Jaha?! Och vem skulle den gagna? Miljöpartiet?

Ryska björnen, riggade val och den norska invasionen.

Den ryska barnboksillustratören Viktor Tjizjikovs Мишка (även Misja, Misjka och Misha) i tårar under OS-invigningen i Moskva 1980.

Den ryska björnen håller sig minsann aktiv även under vinterhalvåret. Men inte är det blåbär på menyn nä. Jag som tänkte att den kanske också gick i ide.

Men först lite historia, i all sin korthet då. Närmare bestämt Kalla Kriget, i kortkort skrud. USA vs. Sovjetunionen. NATO vs. Warzawapakten. Och detta i en nästan ständig upptrappning av respektive militära förmåga och nukleära arsenal. Ryssarna var de stora, onda ”bovarna” med en önskan om att ta över världen. Efter att Kalla Kriget töat visade det sig emellertid att ”den onda” motparten inte hade varit exakt så mäktig som man hade trott. Missförstå mig rätt. Det var långtifrån så att den ryska björnen var tam eller oförmögen att ta sig ur sin inhägnad, men ekonomin var däremot mer eller mindre körd i botten när 80-talet tog vid. Den militära förmågan var vidare, i vissa avseenden, överskattad.

Hoppar vi framåt i tiden figurerar den ryska björnen livligt igen. Absolut att den pinkar revir, men jag kan tycka att det blir allt vanligare att måla upp Ryssland som en ondskefull makt och dess president Vladimir Putin som Satan själv. På order från högsta ryska instans ska hackade mejl från den demokratiske presidentkandidaten Hillary Clintons  kampanjordförande John Podesta ha läckts till den så kallade visselblåsarorganisationen Wikileaks, i syfte att gagna motkandidaten, republikanen Donald Trump. Må vara att det är så, men ett par ”men” är då också på sin plats.

• Men 1: Mejlen må vara hackade, men innehållet i dem är inte fabricerat. Om det, mot förmodan, varit till Hillary Clintons nackdel är det ju inte för att mejlen har hackats och läckt ut. Det är så klart innehållet i dem som i så fall har varit till hennes nackdel.

• Men 2: Att skylla på utomstående faktorer och omständigheter vid förlust är inget nytt. Är det inte IF Elfsborg som klagar på gräsmattan, är det samhället som skyller våldet på tv-spel, film eller musik. Det hör liksom till att skylla ifrån sig när man förlorar. Tusan, Donald Trump – USA:s nästa president alltså – har också gjort det. Problemet var bara att han gjorde det redan innan valet var avgjort. För att vara på den säkra sidan liksom.

Under 80-talet  var rysshotet ett fenomen, men efter Sovjetunionens kollaps bleknade det. Nu är det hett igen. Så sent som idag varnade statsminister Stefan Löfvén (S), på en presskonferens under Folk och försvars rikskonferens i Sälen, för att den ryska björnen minsann mycket väl skulle kunna bröla även under den svenska valrörelsen kommande år. ”Jag kan inte gå i god för att det inte pågår”, säger han bland annat till Expressen.se. På samma sätt som Donald Trump ska ha gynnats i USA, ska alltså Sverigedemokraterna gynnas i valet 2018. Hm, tänker jag, för frågar du mig låter det mer som att statsministern gör en Donald Trump. Han passar helt enkelt på att skylla ifrån sig ett eventuellt valunderlag i god tid.

Under Kalla Kriget var ryssarna lika lite intresserade av att starta ett tredje världskrig som USA var, men tillskrevs likväl förmågan och önskan att gå på kraftig offensiv. Att i media och i politiken idag tillskriva ryssarna en så stor makt och världsomvälvande åverkan, är inte det också att överskatta det stora landet i öst och att dessutom hälla vatten på den ryska presidentens kvarn?

Då vill jag nog snarare höja ett varningens finger för oljelandet Norge. Länge har vi fått stå ut med Fredrik Skavlan, som väl i huvudsak får påstås locka medelålders män och kvinnor till tv-soffan. Sen kom Marcus & Martinus och förförde de allra minsta. Nu har norrmännen även ungdomarna i sitt fång i dramaserien Skam. Varför snackas det inte mer om det norska hotet…